Hydrometallurgi – vårt speciella kunskapsområde
Den första delen i ordet hydrometallurgi betyder vatten, den andra delen vetenskapen om metaller. Fritt översatt kan man tolka ordet som ”vetenskapen om metallernas beteende i vattenlösningar”.Vid återvinning av metaller ur metallhaltigt avfall används allmänt hydrometallurgiska metoder. Det innebär en behandling i tre processteg:
- Upplösning av det fasta metallinnehållet i avfallet (lakning) i en sur eller i en basisk miljö, ibland under förhöjt tryck och/eller temperatur. Ofta inkluderas en förbehandling, såsom nermalning av avfallet. En metod som är på tapeten idag är bio-lakning med hjälp av bakterier.
- Separation av metallerna innebär uppdelning av de olika metallerna till rena och koncentrerade lösningar. Metoder för detta inkluderar vätskeextraktion, jonbyte, cementering, omvänd osmos, och vätskemembrantekniker.
- Framställning rena metallprodukter genom elektro-raffinering och elektrolys eller framställning av rena salter genom avdunstning, utfällning eller kristallisering.
Sammanfattningsvis finns många olika alternativa förfaringssätt att ta hänsyn till när man ska utveckla en metallåtervinningsprocess. För att framgånsrikt utveckla en sådan process, måste man kombinera olika processteg på ett unikt sätt. MEAB har dokumenterad erfarenhet och tillgång till kompletta laboratorieanläggningar för utveckling och testning av hydrometallurgiska processer. Vår målsättning är att behandla metallhaltigt avfall (fast eller flytande) på ett så effektivt sätt att metallerna avslägnas, ta fram produkter för återanvändning och, om nädvändigt, lämna kvar avfall, miljögodkänt för deponi.
Vätskeextraktion – vår specialitet
Vätskeextraktion är en selektiv separationsmetod för att isolera och koncentrera en värdefull substans ur en vattenlösning med hjälp av en organisk extraktionslösning. Metoden har blivit helt accepterad för framställning av bl.a. koppar. Man beräknar att mer än hälften av världens kopparproduktion framställas genom vätskeextraktion och enligt följande:
Den oxidiska koppparmalmen krossas och koppar lakas ut med hjälp av svavelsyra. Den resulterande laklösning kommer att innehåller 2-5 g/l koppar, men också andra förorenande metaller. Nästa steg blir därför att extrahera kopparen ur laklösningen selektivt till en fotogenlösning, som innehåller ett kopparselektivt reagens. Kopparen, som överförts till den organiska lösningen, återextraheras (strippas) därefter till en ny vattenlösning på ett sådant sätt att kopparkoncentration i den ”nya” vattenlösningen blir 30-35 g/l. Slutligen utvinnes ren koppar ur striplösningen genom elektrolys.
